En Huldras förundran

Skönast utsikt ha de ställen, som det svårast var att hinna.
Allra kärast blir den mänska, som det kostat mest att finna

Vackra ord av vår kära Karin boye.

Blir då inte den kampen, det sökandet, letandet en återkommande smäll när du åter igen slår huvudet blodigt mot väggen av sten, som byggdes upp av din egen rädsla.
Jag söker just den som ska bli mig kärast, men hur mycket ska det kosta på? Var ligger denna plats? Med den skönaste av utsikter där jag kan låta mig erövras, nedläggas och förföras av den käraste, den bäste.

Resan har varit lång och kostat mig mycket och nu står jag här;
liten till sinnet står jag med blodet rinnande för pannan. Väggen av sten möter troget upp, gång på gång.
Ändå letar jag vidare
viss om att jag inte är dömd till att vandra samma resa gång på gång, som i Dantes inferno.

Viss om att du finns?
min spegelbild eller min motsats?
Kroppen och själen längtar efter sitt. Den rister och jag skriker
Hallå! Jag är ju här!

Kampen, får mig alltid att fortsätta gå
längtan rinner aldrig bort
och hoppet?
det dör aldrig ut