En Huldras förundran

känner ibland,
den distanserade distanslösheten
delar med mig av mitt inre
vräker mig
vältrar mig i mina känslor,
men alltid en viss distans
kom inte för nära
inte för mycket kontakt
håll er borta
rör inte mig
innan jag rör er
berör mig inte
innan jag får beröra er,
därför alltid ensam

nu, i syrenernas tid, föds längtan och begär
Nu.. skriker kroppen
och själen viskar följ mig
är det inte nu vi alla är

när våren är som vackrast och solen värmer våra frusna kroppar
pulserande andetag
lust som retas
och överallt en grönskande symfoni som knoppar

ser mig omkring efter någon begärlig
möter blickar
ibland leenden
men inte mycket gensvar om jag ska vara helt ärlig

Nu är jag trött, ja nästan helt slut
mannen finns nog därute
han som bara älskar mig
men kom snart för jag står inte ut!