viss om att du finns?
Skönast utsikt ha de ställen, som det svårast var att hinna.
Allra kärast blir den mänska, som det kostat mest att finna
Vackra ord av vår kära Karin boye.
Blir då inte den kampen, det sökandet, letandet en återkommande smäll när du åter igen slår huvudet blodigt mot väggen av sten, som byggdes upp av din egen rädsla.
Jag söker just den som ska bli mig kärast, men hur mycket ska det kosta på? Var ligger denna plats? Med den skönaste av utsikter där jag kan låta mig erövras, nedläggas och förföras av den käraste, den bäste.
Resan har varit lång och kostat mig mycket och nu står jag här;
liten till sinnet står jag med blodet rinnande för pannan. Väggen av sten möter troget upp, gång på gång.
Ändå letar jag vidare
viss om att jag inte är dömd till att vandra samma resa gång på gång, som i Dantes inferno.
Viss om att du finns?
min spegelbild eller min motsats?
Kroppen och själen längtar efter sitt. Den rister och jag skriker
Hallå! Jag är ju här!
Kampen, får mig alltid att fortsätta gå
längtan rinner aldrig bort
och hoppet?
det dör aldrig ut
inuti utanförskapet
Inuti utanförskapet
låst som av ett brustet handfängsel,
med en springa hopp i just det brustna
kanske just därför en kampvilja
och en rebellisk ådra
påverkad av
minnen, historik, angenäma eller oangenäma upplevelser
eller bara den längtan efter bekräftelse
som driver på
som driver framåt
och ändå
ett utanförskap och
ett tillhörande av en intighet
som jag själv skapat?
i min värld
den värld som ingen annan ser
för den finns inuti
inuti utanförskapets
brustna bojor
som en dag kanske släpper in
och släpper ut
den där inne
som skriker utan röst
påverkad av de där ute
men ändå färgad av kampviljan
alltid
och ger aldrig upp
glädjen
att finnas
och att bojorna brister
jag blir vi
jag är vi
och utanförskapet
finns bara i mitt inre
i mina föreställning av livet
min tolkning
alltså är jag vi
både inuti och utanför
