ljuset som bär
Möten är och ibland konfliktfyllda. Mina tolkningar överrensstämmer inte alltid med hur, den personen jag talar med, tolkar eller läser av mig. måste tro gott, men ändå reagera vid felaktigheter. Ingen vinner på att man förhåller sig tyst och avståndstagande vid en konflikt. Det är okey att reagera, men frågan är hur vi reagerar? Behöver vi knäppa den andre på näsan och få honom/henne att må ännu sämre? tror inte det.
Men då behöver vi ljuset, mer än någonsin. Låt ljuset från din själ, lysa upp dina ögon och dela med dig av det goda ljuset, den goda energin. Tänk kärlek och glöm missunnsamhet.
svårt
men nödvändigt
låt oss skapa den bästa av världar
Istället för att säga något trist och surt bakom ryggen på någon borde jag kanske välja att se vad han eller hon har för positivt och säga det.
Det här är det enda livet vi har, här på jorden. Kanske dags att välja glädjen idag? I sverige, nu, idag lever de flesta en ganska dräglig tilvaro. Visst delar vi många en oro för olika ting. Pengabekymmer, konflikter, vantrivsel på jobb, kanske inget jobb alls, depp, sorg, sjukdom och allt annat som kan få ner vårt humör.
Men då är det bra att lyfta blicken och tänka efter på vad man har att faktiskt vara tacksam över. Den känslan ska jag försöka bära med mig idag. Bort med oron för framtiden och det svåra som kan finnas där. Jag lever nu och har en oändlig mängd att vara tacksam över.
en smula besatthet
det äter upp mig inifrån,
förföljer mig och lämnar mig inte, inte ens för ett par sekunder
Den? Tanken eller de tankarna jag tänker på dig, när du
åter stört mitt själsliv
styra över mina tankar och mina drömmar
fokusera om
glömma och inte tro och hoppas att...
realist är bra att vara,
men ack så tråkigt
fantisera, bara fem minuter om dagen,
borde göra gott för magen
lite lagoma doser av fantasi och dröm
kan nog göra lite gott
för själslivet
ändå
en annan dag
Idag är den annandagen, ännu en annan dag i mitt liv. Undrar hur annorlunda den kommer att bli? När är det dags att bryta gamla vanor? Inte mycket jag skulle vilja ha ogjort, men en del jag skulle vilja göra annorlunda, idag och resten av mina dagar.
Dagarna är ju värdefulla och kan inte ständigt ägnas åt navelskåderi, väntan och längtan. Ibland känns det som jag går i en labyrint , där väggarna består av mina tvivel och min modlöshet. Är detta likt, likt mig? mindfullnessexperter pratar om mentala skyddsrum och mentala väggar att sätta upp när tvivlen anfäktar svårt. Då undrar jag, varför inte hellere riva ner väggarna och bli fri? Om vi tänker oss en labyrint utan väggar, så vore den ju inte alls lika skrämmande eller hur?
Är det inte just de väggarna som hindrar mig att vara den jag verkligen är? Är det inte de andras förväntningar och min egen längtan efter bekräftelse som får mig att agera på ett förväntat sätt? Det sätt som förväntas av min omgivning?
Fröding uttryckte kanske samma känsla i sin dikt växtliv, eller kanske inte. Men fin är dikten
Jag sov ej, men låg såsom sjuk till sängs
och trodde mig nära nog drömma
mig vara ett blomfält, en vanlig ängs,
en vanlig att se och förglömma.
Jag tänkte ej mänskliga tankar just,
men kände det vekliga svaga
av morgondrömmande blommors lust
att njuta och lust att behaga.
Då kom som jag tror av små barn en flock,
de började bryta och draga -
jag led ej, jag smärtades ej, men dock
jag kände ett vemod betaga
min själ av att vissna till torrt, till torrt,
men kunde ej vredgas och klaga,
mig tyckes att liv är för blommor kort,
men liknar ju endast en saga
om dvalan att vissna i höstar bort.
Den sagan jag drömde, emedan mitt liv
bortflyter i svaghet likt växters,
allt kött är som hö, är som säv och siv,
så läses i bibeltexters
bestämmande "är" och "var" och "bliv".
morgontankar
sol och krispigt
fortfrande trött, med sömn i ögonen
en promenad lockar dock
tankarna på annat håll,
förståligt
nej
en kaffe till innan utgång
sedan ingång
eller någon gång
Stiltje eller storm
vad rör sig egentligen inom mig?
I kön på willys där inte tankarna heller står still,
utan jag är redan förbi kassan och packar i stora papperspåsar,
som rymmer, mycket
Stiltje eller storm,
på morgonen
stiltje om jag inte låter mig överfallas, genomsyras av alla måsten
det som jag måste hinna idag
och hur jag ska vara en god mor
Storm om jag inte väljer att landa i nuet och tänka tacksamt
för visst kan man vara tacksam
här på det norra halvklotet
i en stad
nära havet
varför är tycka-synd-omkänslan mer nära
i nuet
allt som jag inte fick
all smärta,
men idag
väljer jag ändå stiltjen
ska ta det lugnt...
skapa trivsel istället för ilsken ickekänsla
över att alla andra har
men inte jag
ensam med tre fantastiska kids,
är bättre än att vara helt ensam
måste jag förstå
En annan dag väljer jag stormen
för när stormen rasar som mest känner jag också att jag lever
och att jag är kapabel
märkligt ord, duktighet?
kanske mera att jag är stark
ändå
och det får man tacka för
Tack!
Fullmåne och betraktelse över fåglar
På tillbakavägen, när jag passerade samma träd hade de lämnat grenarna och cirkulerade istället ovanför mig och Hunds huvud. Nu höll de tyst och bara cirkulerade runt oss med ett lite trivsamt kluckande läte. Uppenbarligen var de vänner igen eller..hemska tanke så hade de tagit kål på någon lite gynnare som inte passade in eller var som de andra.
Kanske är de mer mänskliga eller omänskliga än vi någonsin tror. Snara till att skilja ut de som inte passar in och låta den få känna på utanförskapet... Vad vet jag? Eller så var de helt enkelt sams igen..
Milstolpe
I detta nu är tiden viktig och framförallt att utnyttja tiden och vara effektiv. Förlorade timmar, minuter och sekunder kan skapa stress och en känsla av att tappa greppet.
Tiden finns där, livet likaså.. det går på utan att vi kan förändra så mycket. Vad vi kan förändra är vad vi fyller det med. Tänk att inte förfäras över det som inte hinns med utan glädjas över det man faktiskt hinner fylla sin dag med. I nuet är det viktigt att existera och inte redan titta på klockan och planera nästa timme och nästa och nästa... utan istället stanna upp ett ögonblick vid den milstolpe jag just nu befinner mig vid. Stanna upp och andas in ett djupt andetag. Jag är här nu och tar tillvara på den här stunden, vid den här milstolpen.
"framtiden oroar oss, det förflutna håller oss fast. Därför går vi miste omnutiden." # Gustave Flaubert
