Fullmåne och betraktelse över fåglar

På den sedvanliga kvällspromenaden till hamnen såg jag något märkligt som roade mig en aning. En flock svarta fåglar flög runt och skränade. De lät helt enkelt jävligt upprörda över något. De satte sig en stund i ett träd, men tystnade inte för det. Det lät som de upprört argumenterade över något. Kanske någon bara hade uppfört sig riktigt illa och nu förtjänade grupens ilska. Vad vet jag? Mina ornitologiska kunskaper är lika med cero så det här är bara mina egna tolkningar.
På tillbakavägen, när jag passerade samma träd hade de lämnat grenarna och cirkulerade istället ovanför mig och Hunds huvud. Nu höll de tyst och bara cirkulerade runt oss med ett lite trivsamt kluckande läte. Uppenbarligen var de vänner igen eller..hemska tanke så hade de tagit kål på någon lite gynnare som inte passade in eller var som de andra.
Kanske är de mer mänskliga eller omänskliga än vi någonsin tror. Snara till att skilja ut de som inte passar in och låta den få känna på utanförskapet... Vad vet jag? Eller så var de helt enkelt sams igen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0