En Huldras förundran

Inuti utanförskapet
låst som av ett brustet handfängsel,
med en springa hopp i just det brustna
kanske just därför en kampvilja
och en rebellisk ådra
påverkad av
minnen, historik, angenäma eller oangenäma upplevelser
eller bara den längtan efter bekräftelse
som driver på
som driver framåt

och ändå
ett utanförskap och
ett tillhörande av en intighet
som jag själv skapat?
i min värld
den värld som ingen annan ser
för den finns inuti
inuti utanförskapets
brustna bojor

som en dag kanske släpper in
och släpper ut
den där inne
som skriker utan röst
påverkad av de där ute
men ändå färgad av kampviljan
alltid
och ger aldrig upp

glädjen
att finnas
och att bojorna brister
jag blir vi
jag är vi
och utanförskapet
finns bara i mitt inre
i mina föreställning av livet
min tolkning

alltså är jag vi
både inuti och utanför